Den 1 juli 2009 blev svenska (äntligen) det officiella språket i Sverige. Det språk som, se rutan till vänster, är sammanhållande i landet genom att lagar, domar, myndighetsbeslut avfattas på det.
Men trots att svenskan är det språk som ska vara gemensamt för människor som bor och lever i Sverige – permanent eller under lång tid, medborgare och icke medborgare – har inga krav ställts på kunskaper i det. Inte ens för medborgarskap krävs i Sverige att man behärskar landets språk (eller känner till något om landets historia och kultur, heller, för den delen). Utan att ha gjort stora efterforskningar utan bara tittat på de nordiska länderna (där det är självklart), skulle jag tro att de flesta länder i världen inte beviljar medborgarskap till personer som inte, förutom att ha anpassat sig till sitt nya land, också behärskar dess språk.
Dessvärre är kunskaperna i det egna modersmålet inte sällan tämligen torftiga, ibland nästintill undermåliga också hos många svenskar. På alla områden och nivåer i samhället. Lärare behärskar ofta inte svenska (vare sig de som är utrikesfödda eller svenskfödda). Politiker svänger sig med uttryck de inte förstår. Många journalister, skribenter, debattörer klarar inte heller att tala/skriva korrekt på landets officiella språk. Givetvis finns det gott om undantag, men det trista är att de som till fullo behärskar språket, har en rik vokabulär och kan beskriva människor, händelser och platser målande, använda synonymer för variation och använda lämpliga ordspråk och historiska referenser vid rätt tillfälle, verkar bli allt färre.
Att följa dedikerade lärare på Twitter är nästintill tröstlöst. Tröstlösare är att Skolverket verkar ensidigt förkasta – och aktivt motarbeta – metoder och arbetssätt som fungerar i de flesta länder med lång utbildningstradition och goda resultat i olika kunskapsmätningar. Särskilt stor vikt läggs i de flesta länder på landets officiella, och därmed gemensamma, språk. Här några exempel på vad engagerade, men allt mer missmodiga, lärare uttrycker på Twitter:
Klicka på textrutorna för att läsa dem i större format.
Om det är så illa som signaturen Elsa skriver och det svar som gymnasieläraren i svenska och historia Filippa Mannerheim ger, att man faktiskt “anpassar bort läsning och skrivning” i den svenska skolan (till förmån för “lyssning” och användande av läsplattor och datorer) och att studerande till sjuksköterskor inte klarar tentorna för att de har för dåliga läs- och skrivförmågor så är det ju inget mindre än en katastrof! Liksom också att göra som det har gjorts i bland annat polisutbildningen: att gång på gång sänka antagningskraven, i vilka borde ingå att kunna kommunicera korrekt på svenska både i tal och skrift, inte minst för att begripligt och varierat kunna föra anteckningar när man rapporterar händelseförlopp och skriver förundersökningsprotokoll.
Klicka på textrutan för att lyssna på hela inslaget.
Alla som prövas för polisutbildningen genomgår ett begåvningstest, som betygssätts utifrån en niogradig skala och 2016 sänktes kravet från en fyra på provet till en trea.
Nu kan Ekot berätta att begåvningskravet har sänkts ytterligare. För att komma in på polisutbildningen krävs fortfarande en trea – men det har blivit lättare att få högre betyg på begåvningstestet.
Det blir svårare och svårare att kommunicera med människor från andra “kretsar” än dem man själv tillhör när det inte vidmakthålls ett “riksspråk”, eller “rikssvenska” som vi i Finland kallar den svenska som talas – eller snarare förr talades – här. I Sveriges Radios och Sveriges Televisions sändningstillstånd finns uttalade uppdrag från regeringen att “värna svenska språket”, något som alltför ofta inte följs. Hur ofta hör vi inte nyhetsuppläsare med stark brytning och såväl felaktigt uttal som felaktiga betoningar – långt ifrån det gemensamma “riksspråk” som ett land behöver ha och som alla förstår? Förr kunde jag hänvisa asylinvandrade och andra hitkomna personer till just Public Service för att den vägen lära sig och få en mer varierad och korrekt svenska i såväl tal och skrift som i uttal. Det går inte längre. Och inte ens rubrikmakarna kan skriva korrekt svenska, det finns det gott om exempel på, så gott som varje dag. Här några få exempel:
Bild 1. Det heter Boende i den polska byn: “Vi lever som vanligt.” Punkt.
Bild 2. Det heter Hör svenska Ida från ett nedstängt Shanghai. Punkt.
Bild 3. Det heter Timslånga köer på Arlanda: Kom så resklar som möjligt. Punkt.
I regeringens sändningstillstånd 5 § står klart och tydligt:
SR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten.
Fetstilningen är min.
Till och med Kungliga Slottsboden har problem med svenskan i sin annonsering på Facebook:
Den första meningen ska, på korrekt svenska, lyda:
Kungliga Slottsboden är en unik butik inspirerad av de kungliga slotten och deras samlingar.
I meningen därefter ska det också stå “kungliga slotten”, inte “Kungliga slotten”. Dessutom ser det märkligt ut med förkortningen “Kungl.” i texten, när man redan flera gånger skrivit ut ordet “Kungliga”. Och vad är det för saga som “finns nu även som webbutik”? Meningen är felkonstruerad.
Det här skulle bli en alltför lång text om jag också gick in på hur illa och felaktigt många offentliga personer, inte minst politiker, talar. “Komma till bukt med” är bara en av otaliga horrörer som man alltför ofta hör. Det korrekta är: Få bukt med något (lyckas få kontroll över något). Likaså skulle det bli en hel avhandling om jag här skulle ta upp hur oerhört vittgående konsekvenser det får i ett samhälle på alla plan när befolkningen inte har ett fungerande, gemensamt språk, inte minst vad gäller samröre med olika myndigheter och verk, i rättsliga sammanhang, inom forskning, det militära och givetvis i vardagen i möten med människor.
För att inte tala om svårigheterna i att lära sig främmande språk när man inte behärskar sitt eget. Var och en med förmåga att tänka lite längre än näsan räcker har stor anledning att känna oro inför språkkaoset som redan till viss del råder i Sverige (det har gått fort att hamna här) och som alla tecken pekar på kommer att vara ett riktigt stort problem och även skapa stora klyftor mellan människor i en snar närtid.
Ett litet tips: Använd Svenska Akademiens ordlista, Svensk ordbok och Svenska Akademiens ordbok som finns tillgängliga gratis på nätet.
© denna sajt.
